Desirée.

Snart en vecka sedan vi landade hemma i kalla Sverige/Östersund. Hade en underbar vecka nere i Spanien med Anders, pappa och lillasyster. Vädret var underbart, vi bodde i ett fint hus med egen pool, hade väldigt nära till Altea som var en supermysig liten stad utanför Benidorm, roliga utflykter och sen var det en massa annat som var bra också. Det ända som var mäkta jobbigt var språkförståelsen, det mesta fick tolkas eller försöka visa med kroppsspråk, samt att de knappt visste vad sås till maten var. Men hur som haver var det en supermysig resa och just nu försöker jag njuta av de sista semesterdagarna innan mina fyra sista jobbdagar ever på 118118.

För två dagar sedan var jag och mamma och gjorde stan, gick på loppisar och på de vanliga affärerna. Hittade riktiga fynd! En kjol, en blus och tavlan nedan, allt tillsammans gick på 110 kronor. Åh vad jag älskar REA och loppisfynd. Ja, tavlan var ju ett loppisfynd a'la 30 kronor. Världens sunkigaste ram hade den innan som inte alls passade ihop med tavlan själv, materialet var min värsta mardröm furu, hate it. Men med lite vit målarfärg blev ju ramen och tavlan hur fina som helst tillsammans.

Idag har vi fått hit mamma som ska hälsa på oss i veckan. Vi har ätit god mat och fikat god hallonknäckpaj sedan har mina svärisar varit hit också och fått träffa mamma för första gången. Nervöst är det när föräldrarna/svärföräldrarna ska mötas första gången men det gick hur bra som helst, som jag hade trott faktiskt! Jag har två underbara familjer, min familj och Anders familj, älskart!

I veckan ska jag springa på loppis och köpa massor med roligt pyssel på Panduro, sedan ska det nog hinnas med lite stråkande nu när lönen äntligen kommer imorgon och en massa annat. Och på lördag åker vi till Alicante, så himla mysigt och roligt att Anders äntligen ska få träffa min andra halva av familjen, pappa och min lillasyster.

Nu ska jag pyssla lite innan det blir film och gott, trevlig söndagkväll!

Känns som en sorgens dag idag, jag känner med de som bor i Norge och de som tappat eller på något sätt drabbats av det som hände igår. Det känns så nära och så hemskt att något sådant kan hända. Att en person (eller flera om det är så) kan göra något sådant, inte tänka på hur det drabbar andra och bara ta ihjäl folk så som den personen gjorde. Hur kan man tappa vettet att man gör något sådant?

Min panik och ångest igår när jag såg om bombningarna i Oslo. Min pappa bor där veckovis då han äger ett företag i Oslo och självklart blev jag orolig att han varit i närheten. Paniken och ångesten växte för varje signal som gick fram innan han svarade och tack och lov så var både han och min lillasyster och hennes mamma (som tydligen var i Oslo på semester) oskadda. Som sagt, tack och lov, jag är så glad över det. Något annat hade jag inte klarat av just nu.

Idag går verkligen alla tankar till de i mitt andra hemland Norge och alla andra som drabbats ♥

Japp, här har ni nog en av Sveriges största julnördar. Jag älskar jul och jag har, som alla år förut, redan börjat längta till julstök. Anders har till och med skämtat om att när jag bli gammal och senil så kommer jag att tro att det är julafton varje dag så att vårdpersonalen kommer behöva komma in och börja morgonen med ett "God Jul, Desirée!".

Ja, i alla fall, så har jag redan nu börjat med julklappslistan. Har redan hunnit skriva ner några julklappar, vilket nog min studentplånbok kommer att tacka mig för i december. Och faktiskt så har jag också börjat med en av julklapparna, en julklapp till Anders systersöner som är tokiga i döskallar. "Kan vi rita döskallar?" är en ganska vanlig fråga när man är runt de två.

Listan för att starta upp mitt bloggande igen fallerade, även om jag hade svart på vitt vad jag skulle skriva om kom jag inte på just vad jag skulle skriva om eller hur jag skulle skriva det i inlägget. Blir totalt oinspirerad när livet går i rutin, man vet vad man gör och inga spännande händelser runt om kring en.

Nu känns det dock som det vänt. Jag har sagt upp mig. Ja, ni såg rätt, jag sa upp mig i maj från mitt fasta jobb och har nu sju ynka jobbdagar kvar på Eniro. Jag har varit så sinnessjukt less på mitt jobb i flera månader att jag kände att jag var tvungen. Och sedan förra torsdagen har jag vetat att Västerås blir nya bostadsorten och att studier och annat kul kommer att bli min nya syssla i 3 år framöver. Jag ska bli IMF:are, alltså så ska jag läsa Internationell Marknadsföring.

Så nu håller jag för fullt på att förbereda inför flytt som kommer att bli om ungefär en månad och att försöka få tag i någon som vill hyra min tvåa, min fina tvåa. Det gör ont i hjärtat att lämna den och flytta in i en etta på hälften av ytan av min nuvarande. Eller våran kanske jag ska säga, för jag har ju blivit sambo med världens finaste kille för ett tag sedan. Like.

Så mycket händer just nu och det känns som att jag har så lite tid, för jag ska ju hinna klämma in 3 veckor semester (där jag INTE vill göra tråkgöra, även om jag måste göra lite i alla fall) med en veckas semester i Alicante med pappa, syster och pojkvän.

PUNKT för denna gång.

Jag måste faktiskt säga att jag gillar alla årstider.

Hösten - för att den är mysig med en massa fina färger på löv och växter samt att det börjar bli mörkt om kvällarna och lite småkyligt så man kan tända en massa ljus och krypa in under filten med en kopp gott thé och en bra bok eller serie. Mysigt.

Vintern - eftersom jag gillar vintersporter bättre än alla andra sporter, jag älskar att vara ute och åka längdskidor och bräda på vintern eller dra på en utflykt och grilla och dricka varm choklad. Kylan är en nackdel men den råder jag bot på med varma kläder och skor. Jag bara älskart.

Våren - vem kan inte älska våren? När man känner att värmen börjar smyga sig på, dagarna blir längre, träden får knoppar och slår ut, blommorna blommar och man är bara på så mycket gladare hela tiden. Nästan lite som förälskningsfjärilar som sprider sig i magen. Jag hade lyckan att få uppleva våren och få den känslan två gånger i år, första gången i New York och andra gången hemma i Sverige.

Sommaren - ja vad kan man säga? Värmen, mindre kläder vilket känns som en frihet, grillning, picknickar, fester och festivaler utomhus, sol och bad. Man kan ju bara jubla av glädje och lycka.

En person som jag skulle vilja träffa idag är min farmor, jag tänker på henne varje dag och minns henne med värme. Hon gick bort för lite mer än två år sedan och jag ångrar mycket att jag inte tog sista chansen jag hade att träffa henne. Sista åren hade hon alzheimers och det var väldigt svårt för mig att ta mig i kragen och träffa henne eftersom hon knappt kom ihåg mig sista gången jag träffade henne. Det var svårt att höra frågor som "vem är du?" flera gånger om eftersom hon inte minns mig som 16-åriga Desirée utan som den 5-åriga jag. Det var så jobbigt så att jag till och med gick in på toa och grät vid ett tillfälle.

Trots det är hon en av de finaste människorna jag träffat, en genuin människa med ett stort hjärta. Hon var som jag minns det alltid glad och omtänksam, brydde sig mycket om folk runtomkring henne. Jag tror inte att någon som känt henne kan säga ett enda ont ord om min farmor. Javisst kunde hon säga åt en och vara barsk men det var enbart om man gjort något fel och man tvivlade inte för en sekund att hon älskade en.

Jag har ett halsband som jag fick av henne sista gången vi sågs som jag vårdar ömt, för efter ett par upprepningar så minns hon faktiskt vem jag var. Hon sa till hemtjänstkvinnan som kom till henne på kvällen "det här är mitt barnbarn från Sverige, Desirée heter hon", det är nog det finaste jag någonsin hört.

Jag har känt mig sugen på att börja blogga igen, men eftersom jag har haft noll inspiration för vad man kan skriva de senaste månaderna så har det suget gått ner på noll lika snabbt igen. Nu har jag dock snott en lista av en av mina fina vänner Stina så nu kanske inspirationen kan öka allt eftersom, man kan ju hoppas i alla fall.


♥ En bild på mig + 10 fakta om mig.
♥ En person jag vill träffa just nu.
♥ Min favoritårstid och varför.
♥ Mina mål/drömmar/önskningar.
♥ Någonting jag vill ha mer än nåt annat just nu.
♥ Typ av killar jag faller för.
♥ Vad jag skulle göra om jag fick en miljon.
♥ Bild på mig och min bästa vän.
♥ En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
♥ Mitt drömbröllop.
♥ En bild på mig själv för ett år sen.
♥ En person jag vill byta liv med för en dag – och varför.
♥ Vad jag åt idag.
♥ En bild på det jag köpte senast.
♥ Min favorit film.
♥ En bild på mig själv som är tagen utav någon annan.
♥ Min reaktion när jag ser mig själv i spegeln.
♥ En låt som får mig att gråta.
♥ Mitt favoritprogram och varför.
♥ Min favorithögtid.

Jag är hemma i Åsele över helgen, det behövde/behöver jag! Jag älskar att vara hemma. Ibland. När jag bodde lite mer än ett år hemma efter gymnasietiden blev jag otroligt rastlös, less and so on efter ett tag, även om det året var ett otroligt roligt år. Men att komma hem över helgen lite då och då är som balsam för själen, få träffa mamma, resten av familjen och självklart Lena.

Kommer dock att bli otroligt skönt att komma hem också, jag längtar alltid hem till Östersund när jag är out of town, jag älskar Östersund och allt jag har där! Har faktiskt pressat mig själv otroligt mycket att flytta och börja plugga det senaste halvåret (om det inte är längre till och med) men haft sån otrolig ångest över att flytta, dels från lägenheten men också från alla vänner och alla andra som jag håller kär.

Så när jag var ute och promenerade för någon dag sedan så fick jag mig en tanke, varför pressar jag mig själv till att göra något som jag inte vill? Jag vill plugga, absolut, men jag vill inte flytta från stan för allt i världen. Det senaste året har tanken på en flashig karriär blivit allt mer avlägsen, även om jag vill jobba med det jag vill så spelar det större roll för mig att vara där jag trivs, med människor jag trivs med till tusen, och det gör jag i Östersund. Jag har aldrig trivts mer än på ett ställe än i stan.

På lite mer än två år har jag träffat de bästa och de finaste vänner man kan ha, träfffat en otroligt fin kille och lärt känna hans familj, kollegor som är otroligt positiva, peppande och snälla och flera andra personer som jag tycker väldigt mycket om. Ingenting som jag känner är värt att lämna, så nej, jag stannar. Kanske hittar jag något annat sätt att nå mina drömmars jobb på, eller så gör jag inte det. Men jag är otroligt nöjd med hur mitt liv ser ut idag och det är ju det viktigaste.

Jag har börjat komma in i heltidsjobb-lunken igen, tillgängligheten (hur mycket man sitter mot kund) ligger på topp och jag känner mig inte alls lika trött som förra veckan, förutom förkylningen som spökar som gör mig dunderseg.

Igår var det tänkt att jag skulle gå på New York, I Love You med Matilda och Sofia, fick dock ett oväntat sms en stund innan av A♥ att han var på väg hem till mig. Var inte alls beredd på det när han ändå skulle komma hem i helgen så glad blev jag för det, gillar sådana "överraskningar", eller överraskningar över huvudtaget. Blir i alla fall att se filmen senare med Hanna istället.

I helgen har jag inte mycket planerat, lär väll vila mig för att få bort förkylningen samt träffa A, i övrigt får jag se vad som händer.

The downside med att bestämma och boka en resa 6 månader i förväg är att man redan håller på att längta ihjäl sig efter att få åka iväg, får väll försöka tänka på det positiva att jag har 6 månader att spara ihop sjukt mycket pengar att vrålshoppa för i staden som aldrig sover. Och sen så har jag längtat i nästan 6 år på den dagen, dagen jag ska få åka till New York, så nog kan jag vänta 6 månader till, det är trots allt bara 1/12 av det jag väntat och längtat.